Jag var på Robins begravning idag. Den var så vacker men samtidigt väldigt svår och jobbig. Vi var tighta, nära vänner och jag saknar han varje dag. Jag kan fortfarande inte förstå och fatta att den gladaste pojken som fanns är borta. När jag träffade han var han glad och jag visste inte om alla sorgliga saker han hade inom sig. Det känns som om att han är på semest och att han kommer hem så man står dag in och dag ut och väntar på honom. Men till vilken nytta? Gud har tagit tillbaka en av planetens vackraste ängel.

Varför tror man att den man saknar ska komma tillbaka?!
Det har jag frågat mig själv många gånger.

Gosh, jag saknar dig Robin så himla mycket.
Jag trodde aldrig att du faktist skulle göra detta och så
en dag får jag höra från min sister att du har gått bort.
Det kändes som att jag fick en kniv i magen och hjärtat.
Att nån hugg mig med en kniv rakt i magen och mitt hjärta.
Tårarna föll och rann och än idag rinner dom.
Jag vill inte tro detta, jag kan inte tro de.
Jag har så många frågor som jag vill ha svar på
Var? Varför? Hur? Vad? Det far omkring flera miljoner frågor och tankar
i mitt huvud men jag kommer aldrig att få svar på dom.
Jag vill veta varför du gjorde det Robin?
Vad kunde jag ha gjort för att hindra dig från detta?

Men allting är försent.


Emma Sjölins bild ~ http://emmasjolin.blogg.se






Till minne av Robin Berg; http://vilaifridrobinberg.blogg.se